Förändrad pensionsålder och arbetsrättsligt skydd för personer över 68 år

Specialistkompetens inom arbetsrätt

Circle

01

Förhandlingar mellan arbetsgivare och arbetstagare

Circle

02

Internationell erfarenhet

Circle

03

SkROLLa nedåt

Skäl till förändring

Pension introducerades första gången i Sverige 1913 och benämndes då ”folkpension”. Det gavs då till den som fyllt 67 år och beloppen som betalades ut var mycket låga. När den infördes så var medellivslängden i Sverige runt 60 år. I takt med att välståndet har utvecklats i Sverige så har även medellivslängden gjort det. Idag är den ca. 82 år och fram tills 2020 var lagstiftningen konstruerad på ett sätt som gjorde att de allra flesta slutade arbeta senast vid 67 år. Pensionsfrågan har varit en fråga som diskuterats flitigt under de senaste åren på grund av den ökade medellivslängden samt de demografiska utmaningar som Sverige har haft, och fortfarande har. Där lägre födslotal och att man får sitt första barn allt senare har inneburit att färre personer befinner sig i arbetslivet jämfört med dem som studerar eller är pensionärer. Pensionssystemet ligger utanför statens budget och är självfinansierat. Pensionerna blir därför så höga som det finns medel till. I och med att det blir fler gamla och en förändrad demografi så ansåg lagstiftaren att en förändring behövde ske för att pensionerna även fortsatt ska kunna hållas på en hög nivå. Ett sätt att förbättra balansen är om fler kan arbeta fler år. På så sätt minskar antalet som ska få utbetalningar, öka inflödet av pengar till systemet samt bevara äldre personers erfarenhet på arbetsmarknaden. Den förändring av arbetsrätten är en del för att möjliggöra detta.

Innan 2020 så hade arbetsgivaren en ”lucka” att säga upp arbetstagare den månad de fyllde 67. Under den månaden, och endast under den månaden, så var den anställdas arbetsrättsliga skydd tillfälligt borttaget och personen kunde sägas upp utan att det förelåg saklig grund. Om inte arbetsgivaren utnyttjade den möjlighet så fortsatte anställningen som en fast anställning och det krävdes återigen saklig grund för att säga upp arbetstagaren. Något som kunde bli svårt att styrka om det bestod i en gradvis prestationsförsämring till följd av ålder. Detta ledde till att flertalet blev uppsagda under den månaden alldeles oavsett omständigheter. Eftersom arbetsgivaren inte ville riskera att bli indragen i en komplicerad uppsägningsprocess i framtiden. Där de skulle behöva bevisa att saklig grund föreligger. Konsekvensen blev att många av arbetstagare i Sverige som var kvar i arbetet blev uppsagda månaden då de fyllde 67 år. Det har inte varit en lagstadgad pensionsålder utan snarare en lagstadgad möjlighet att avsluta anställningen från arbetsgivarens sida. Konstruktionen var av stupstockskaraktär där arbetsgivaren kunde avsluta anställningen och annars riskerade att bli ”fast” med arbetstagaren. Regleringen blev kraftigt normerande och det var därför ytterst få som fortsatte att arbeta efter 67. Det vill säga samma pensionsålder som först instiftades år 1913.

Ny lagstiftning

För att komma till rätta med ovanstående problem så ändrades den arbetsrättsliga regleringen i ett första steg 2020 och, ytterligare en ändring är planerad till 2023. I den första ändringen så höjdes åldern i lagen om anställningsskydd från 67 till 68 år och det är planerat att 2023 höja till 69 år. Förutom att höja själva åldern så kommer det också att ske en ändring av konstruktion där man går bort ifrån den tidigare ”stupstockslösningen”. Där det tidigare bara var en månad som arbetsgivaren fick lättnader i kraven för att säga upp så gäller lättnaderna istället från den månad arbetstagaren fyller 68 år och framåt. Varför arbetsgivaren saknar incitament för att säga upp arbetstagaren just vid 68, eftersom det kommer vara samma krav då som när arbetstagaren är 69, 70 eller 75 år gammal. Förhoppningen är att förändringen, förutom de två extra åren som tillkommer i och med höjningen från 67 till 69, också leder till en större flexibilitet på arbetsmarknaden. Att istället för att säga upp personer – som fortfarande är arbetsföra och som vill arbeta – kunna behålla dem ytterligare några år. Så att när arbetstagarna går i pension i större utsträckning avgörs av arbetstagarens individuella förutsättningar och vilja, snarare än en riskminimering från arbetsgivarens sida. När arbetstagare i större utsträckning kan få möjligheten att stanna kvar kommer troligen också den samhälleliga norm om pensionsålder att luckras upp, vilket i sin tur kan leda till att flera vill fortsätta att jobba efter det att de fyllt 68 år.

Vill du ha en kostnadsfri bedömning av ditt ärende?

Kontakta oss

Regleringen

Ändringen återfinns i Lag (1982:80) om anställningsskydd (LAS) 32 a – 33 d §§.
Till att börja med så höjs som sagt arbetstagarens rätt att kvarstå i arbete till 68 år. Värt att notera är att lagen alltså förbjuder avtal som tvingar arbetstagaren att frånträda sin anställning innan det att man blivit 68 år. Det hindrar däremot inte att avtal sluts som ger den anställde rätt att frivilligt avsluta sin anställning vid en tidigare ålder. Det måste vara en möjlighet för den anställde och inget som påtvingas, lagen är i det här avseendet tvingande. Avtal som tecknas av en central arbetstagarorganisation får avtala att arbetstagarens anställning per automatik upphör vid 68 år. Detta blir sannolikt en vanlig konstruktion så att arbetsgivaren slipper att säga upp varje anställd som blir 68 år.

Efter det att den anställda fyllt 68 år blir vissa delar av LAS satt ur spel. Det krävs då inte längre saklig grund för uppsägning, utan personen kan bli uppsagd utan anledning och utan att arbetsgivaren informerar om varför. Arbetstagarens uppsägningstid förkortas också till en månad. Rätten till återanställning gäller inte heller. Beskedet om uppsägning ska fortfarande vara skriftligt men innehållskraven i 8 § andra stycket behöver inte tillämpas. Vanligtvis går det att ogiltigförklara en uppsägning som skett utan saklig grund, men efter att arbetstagaren fyllt 68 år så är det inte möjligt att yrka på att uppsägningen ska ogiltigförklaras. Slutligen så kan inte heller en person som fyllt 68 år bli så kallat ”inlasad”, vikariat eller visstidsanställningar övergår inte till tillsvidareanställningar oavsett anställningstid.

Regleringen innebär att från den månad arbetstagaren fyller 68 år så har man fått ett kraftigt försämrat skydd genom LAS. Det skydd mot uppsägningar som man har haft under hela sitt yrkesliv finns till stora delar inte längre. Det här motiveras dock med att LAS är en lagstiftning som ska skydda arbetstagarna och möjliggöra fortsatt försörjning. Från det att man har blivit 68 finns inte det intresset på samma sätt, eftersom personen likväl som att arbeta kan få försörjning via pensionssystemet. Det skyddsbehov som motiverar LAS har alltså upphört.

Slutsats

För den som fyller 68 år är det bra att veta att man nu inte längre har någon större trygghet gentemot att bli uppsagd av arbetsgivaren. Jämfört med hur det var med de gamla reglerna har dock möjligheten att fortsätta arbeta så länge man själv vill ökat. Generellt är det alltid bra att föra en dialog tidigt med arbetsgivaren om man önskar arbeta kvar, speciellt nu som regleringen är relativt ny och det kan finnas arbetsgivare som inte har hunnit sätta sig in i den. De kan då fortfarande vara av uppfattningen att det är olika regler som gäller för månaden man fyller 68 år jämfört med senare.
Som arbetsgivare leder detta till att företaget, utan risk, kan erbjuda fortsatt anställning för sin mest årsrika, erfarna och kunniga personal. Eftersom det inte längre krävs saklig grund och att uppsägningstiden (oavsett anställningsår) är en månad kan det vara en mycket god idé att se över vilka anställda man har som det skulle vara intressant att även efter det att de fyllt 68 år behålla. Regleringen ger överlag en mycket större flexibilitet för företaget.

Kostnadsfri bedömning av ditt ärende

Rive Juridiska Byrå AB

4.6sssss

Omdömen från Google